Recension:

The Moody Blues 1978
 
Engelsk popgrupp bildad 1964 i Birmingham av:
Mike Pinder (keyboards, el-gitarr, vocal);
Ray Thomas (flute, vocal);
Graeme Edge (drums);
Denny Laine (el-gitarr, vocal) och
Clint Warwick (el-bas, vocal). Ursprungligen spelade gruppen rhythm & blues men efter en hit 1965 med balladen "Go Now" lämnade Laine och Warwick gruppen och Moody Blues popularitet dalade. Laine blev senare gitarrist i Paul McCartneys *Wings* men har också spelat in i eget namn.
 

The Moody Blues 1996
 
Nya medlemmar i Moody Blues blev Justin Hayward (el-gitarr, vocal) och John Lodge (el-bas, vocal) och med införandet av ett nytt instrument, mellotronen, ändrade gruppen musikalisk inriktning.
 
 Mellotronen kunde återge ljuden av klassiska instrument såsom violin, flöjt, horn etc. och gruppen använde den i stort anlagda, symfoniskt inspirerade popkompositioner - ofta med kosmiskt mediativa texter. Efter Lp'n Seventh Sojourn (1972) gjorde gruppen ett uppehåll medan medlemmarna koncentrerade sig på diverse soloprojekt, men 1978 samlades Moody Blues åter. Efter Lp'n Octave 1978 lämnade Mike Pinder gruppen och ersattes av Patrick Moraz (keyboards). Moody Blues har sedan slutet av 1960-talet haft massiva framgångar, speciellt i USA. Gruppens plattor är välproducerade och präglas av stor musikaliskt och tekniskt kunnande medan kritik ofta riktats mot gruppen för dess ovilja att ändra och utvidga den formel som ger framgång.

Citat ur: Bonniers Rock Lexikon