Kolla vilka kolloungar!



Efter 30 år träffas de och skrattar åt alla sina minnen.

Malmö: Sist de sågs var på tåget hem från kollo i Småland för sisådär 25-30 år sedan. Som barn till anställda vid Tobaksbolaget i Malmö fick de sju veckors föräldrafritt sommarviste i Skruv, under syster Elsas fasta hand och tant Signes goda mat. I lördags träffades de igen, nyfikna på vad åren gjort med alla kortklippta killar och fräkniga flickor.

- Kors, så stora alla har blivit utbrister Kent Särvegård, som själv inte tillhör de storväxtas skara, när han gör entré i Tobaksbolagets matsal. Den har kollobarnen fått låna för sin återträff.
I matsalen är det fullt surr överallt; "Minns du...", "Kommer du ihåg...", "Vilket år var det...". Minnesbilder, kramar och handslag trängs med röken från de produkter som företaget frikostigt bjuder.
I dörren står Birgitta Andersson, numera helsingborgare. Det är hon som tagit initiativet och jobbat hårt med att jaga rätt på kollobarnen som nu är spridda över halva Sverige. Hennes minnen från Skruv är många, men "gottetanten" och nattliga åskväder hör till de bästa.

Gottetanten
- Gottetanten kom från tåget när ungefär halva kollotiden gått. Hon hade med sig godispaket och små leksaker från våra föräldrar, berättar Birgitta. Och nattliga åskväder betydde att vi barn väcktes och fick gå ner på verandan. Kåken var ju av trä och säkert svår att få ut 40 barn ur i händelse av blixtnedslag. På verandan fick vi godis som tröst mot åskans muller, så det var nog mest syster Elsa som fruktade ovädret.

Träffens medelpunkt
Syster Elsa heter Bengtsson i efternamn, och tillsammans med tant Signe Johansson är hon träffens medelpunkt. Syster Elsa styrde med fast hand, och tant Signe kokade den obligatoriska gröten före morgonbönen runt flaggstången.
- Gjorde man för mycket rackartyg så åkte man upp på rummet, fick ta av sig kläderna och straffliga i sängen. Vid matdags blev det att gå ner och äta i pyjamasen. Det straffet ville ingen ha, så därför var vi rätt snälla, berättar Kent Särvegård.
- Visst gjorde barnen hyss, men inget som vi inte kunde rätta till, säger syster Elsa mellan alla kramarna från "sina barn".
- Varje år längtade vi till Skruv, mina bröder och jag, berättar Bertil Wilson. På kvällarna var det snack om förälskelser , och kuddkrig ända tills kissespannen mitt i sovsalen välte.

Längtade
- Vi plockade blåbär i kohagen, och smög iväg till granngården och tittade på bröderna Cartwright i TV, minns Britt-Louise Söderholm. Vi slogs om att hämta posten och att efter maten komma först till utedasset där hålen satt på lång rad.

Middagsvilan
Ja, förr i världen var himmelen blå, som det heter i Barbro Hörbergs visa. Det är de lyckliga stunderna som etsar sig fast - men syster Elsa minns en sak som barnen inte gillade:
- Middagsvilan var inte populär. Den älskas nog bara av vuxna och spädbarn. Men socialstyrelsens regler för barnkolonier föreskrev att det skulle vara tyst en stund mitt på dagen.
Tobaksbolagets sommarkoloni upphörde 1967 genom insatser av brandmyndigheterna, nya semesterlagar och arbetstidsförkortningar. Föräldrarna hade fått tid att vara lediga tillsammans med barnen. Huset är numera vandrarhem.
Citat hämtat från tidningen Arbetet 31 Augusti 1987.